Begreppet Konnektivism lanserades så sent som 2005 av George Siemens med undertiteln "A learning theory for the digital age". I korthet säger teorin att lärandet i "den digitala eran" i huvudsak inte sker internt hos varje individ utan externt i de nätverk vi ingår i, vare sig det är personer eller datorer. Det är genom att koppla samman och se mönster i de kunskaper som finns i nätverket som lärandet sker, därav namnet Konnektivism.
Det är själva användadet av IT/Internet som har ändrat beteendet för oss konsumenter och elever. Vi är inte längre passiva mottagare av budskap från säljare, läkare, lärare m.m. Vi söker själva efter information och det med allt högre hastighet. Passar inte budskapen så väljer vi blixtsnabbt en annan väg.
Det här får konsekvenser för hur vi lär. Varför skall vi sitta med på en lång kurs när det bara är en liten del vi vill åt. Vem säger att pedagogen eller manusförfattaren lägger upp en sekvens som passar just mig?
Det här gäller i ännu högre grad yngre generationer. Har du nånsin sett dina barn läsa en manual innan de ger sig in i supersvåra (för oss) dataspel? Eller ännu löjligare. Skulle de ta en kurs för att lära sig spela CS (Counter Strike)? Nej de prövar direkt. Kopplar upp sig och får tips, chattar, får tips på bloggar, och vips, så behärskar de det nya svåra spelet till fulländning.
I ett tidigare inslag här på bloggen beskriver vi förändringen från behaviorism till konstruktivism. Konnektivismen är ytterligare ett steg i den trenden. d.v.s från lärarstyrt till användarstyrd och från utbildning som en separat aktivitet till något som är integrerat i arbetet.
Behaviorismen betraktar eleven som ett tomt blad. Med rätt stimuli och återkoppling formar läraren beteendet hos eleven. Behaviorismen har sitt fokus när de flesta arbetsuppgifterna handlade om rutiner och handgrepp. Idag inkluderar allt färre av våra arbetsuppgifter komplicerade rutiner och handgrepp som vi måste läras i förväg. Det mesta sköts med datorn och gränssnitt som drastiskt minskar komplexiteten.
Kognitivismen handlar om hur hjärnan fungerar, hur vi omvandlar våra sinnesintryck till bestående kunskap i långtidsminnet. Det var en teori som kom i början av 70-talet när vi såg att allt fler arbetsuppgifter handlade om kognitiva processer och hantering av information.
Det som nu har hänt är att mängder av kunskap ligger lagrad i nätverk av datorer. Nu kan vem som helst slå upp den senaste forskningen inom de flesta områden. Kunskap som tidigare bara experter bemästrade.
Datorerna har nu tagit bort mycket av behovet att hålla kunskaper och fakta i huvudet!
Idag, med den explosiva och föränderliga kunskapsutvecklingen är det allt mer så att vi måste använda kunskaper som vi inte själva besitter när vi fattar beslut. Mycket av den kunskap vi använder är sådan vi inte själva skapat genom erfarenheter eller lagrat i långttidsminnet.
Det gör att andra kvaliteter blir viktiga. Förmågan att värdera kunskap, att se mönster och relationer i den kunskap vi tar in blir viktigare. Lärande sker när vi ser en ny koppling eller mening i det vi läser. Vi uppnår alltså kompetens genom att etablera kontakter, koppla ihop olika personers erfarenheter eller informationskällor på internet
Lärandet kan då inte längre begränsas till vad en enskild person kan. Eftersom mycket av kunskapen ligger utanför den enskilda personer måste lärandet ses över hela organisationen. Mängden av kunskap som finns i nätverket, antalet relationer mellan individerna inom organisationen och mot omvärden och hur varje individ i nätverket bidrar med kunskap och nya kopplingar avgör lärandet i organisationen.
För en organisation är detta lika värdeskapande som gårdagens materiella flöden. Att skapa kunskapsflöden där anställda dokumenterar, kopplingar skapas och tillgängliggörs är ett viktigt sätt att bygga värde i en organisation.
Den största utmaningen för alla lärteorier är att kunna plocka fram den mesta relevanta kunskapen när vi skall utföra våra arbetsuppgifter och prestera. Att hålla allt i huvudet vore förstås det bästa sättet att leverera, men med den stora kunskapsmängd som finns idag är det inte längre möjligt. Det företag som då på snabbast sätt via sitt nätverk/intranet kan levera kunskapen till den som gör jobbet, blir morgondagens vinnare.